thequinna

I dag fick jag en uppenbarelse. Ett ljus som spred sig över ett stort mörker. Det liksom blixtrade till och bakom mörkret i ljuset stod FAN själv. Den missbrukade svordomen fick plötsligt ett ansikte och jag insåg att jag from NU ALDRIG skall missbruka det ordet igen. I min nyvunna positiva livsglädje och i min naivitet om att tro att var sak och person  har en orsak...kan man säga att samtliga punkter SKET SIG som det heter på ljuv göteborska. FAN är en HAN och HAN finns i min närvaro...Med pysskologiska (pippi långstrump hade sagt så)  och mycket pedagogiska meningsval gav jag mig in i stridens hetta (inte sjuttsingen visste jag det då) och så fort jag blev varse var det försent. Elakheterna och förolämpningarna sprutade likt en kulspruta och gav mig ingen chans att  ducka. Vid minsta försök att försvara mig blev jag till moooos och dessvärre kände jag hur tårarna började tränga upp under ögonfransarna..(attans PMS :(....Lipigare än någonsin tar jag emot vad jag trodde var en omöjlighet...(visst jag har blivit varnad..men fattade jag läget????  NOOP!!) Alltså vuxen överlägsenhet och TOTAL orespekt i Mitt liv när JAG faktiskt inte förtjänar det.
Nåväl jag tröstar mig med att FAN förmodligen somnar ensam i sin säng och att nästa gång skall jag vara bättre förberedd att möta honom. (utan PMS).