thequinna

06.57 på en mack i Varberg. E6:an har legat som bomull under sommardäcken och månen visat vägen söderut. Långtradarchaffisarna gäspar nyvaket och inne på Statoil pågår febril aktivitet. Det är bäcksvart ute, luften kylig & en väldigt tidig start på dagen. Det dova mullret från E6 påminner om liv & att leva! De härliga dofterna från olja, nybakta bullar & motorväg ger mig lust. På väg, vart än i världen så sveper energin in genom bilrutan och skakar om. Morrongänget gör leendet fånigt och lämnar en myspysig göteborsk känsla långt ned i märgen. Sydsvenskans annonsdag i Malmö. Utställarmässa, föreläsningar och mingel! Jag är Incognito min sorgliga figur och åter mig själv. Den första och enda föreläsningen jag lyssnar på är från superhärlig medsyster;). En göteborska med GOAST humor, yvighet och massa värde. Ämnet:Personal Branding högaktuellt, stimulerande med mersmak. Jag blir såklart trött, jag har såklart fel skor , för liten bh ( alt för svullen överdel) och en mycket liten hjärna. Men det går såklart och med SM guld i mingel så uthärdar man det mesta. Malmö, en härlig stad, med mindre härlig dialekt men med fullt av potential. I bilen på vägen hem summeras dagen som lyckad! Så lyckad att jag väl hemma beger mig ut i springspåret! Känns helt galet när jag minns väckarklockan 05.50 men lika tok härligt när fötterna landar i gruset. Jag lever! ( bild på lilla syster yster isa när hon var liten)

1994 arbetade jag på en mkt lyxig restaurang i det skattefria paradiset Jersey, Channal Island. Lite Great britain blandat med lite fransiösk riviera och en hel del tysk historik. Restaurangen var som sig bör 4-stjärnig och med sitt intill liggande Pottery även en turis attraktion. Men själva restaurangen var till 90% väl besökt av rika krösusar.

Vid tillfälle självast John Cleese. En mkt respektfull och härligt galen man. Jag och min portugisika kollega serverade nyfiket herrskapet och intresset från honom var delat. Han var lika nyfiken tillbaka och avbröt sitt sällskap för att tala med oss. RESPEKT!!!

Har alltid gillat karln och skrattat hutlöst åt Fawlty Tower, ett ställe jag förvrigt besökt. I sitt rätta forum är han Grym. NU har han dessvärre anammat svensk reklamfilm & dyker upp lite titt som tätt...
Hua kan vi släppa taget om honom eller han om oss?

Gnäll Katja är förvisso borta och glömd för ett tag, men istället så har jag drabbats av ngn akut rynk kris. I dagsljus, utan solbränna, med usel foundation ser jag helt plötsligt 10 år äldre ut... Scary vad konstig självuppfattning man kan få från dag till dag. Släpar därav ut hunden i spåret och springer som en tossa för att låta den härliga höstluften föryngra mig...

Funderar på att spara ihop till en egen måne som jag klyschigt nog kan åka till, där jag kan stanna tills allt har ordnat sig.
Tänkte kalla den för sur landet...Om jag fick en egen måne, så skulle jag ta med mitt usla humör, min allt för stora röv, mitt oborstade språk och mina obstinata åsikter. Jag skulle hoppa i en rymddräkt bortom det senaste modet, utan prislappar kring tusenlapparna & verkligen utan ett känt varumärke. Icke åtsittande ngnstans!!!!

Jag skulle sväva fritt utan make up och låta håret få en utväxt likt jesus skägg... Jag skulle låta kroppen följa tyngdlösheten med en ny kärlek och plötsligt älska varje liten valk.  Ingen skulle stötas av min oförskämdhet & inga som helst konflikter skulle uppstå. Det mest dramatiska varje dag skulle bestå av jakten på flygande köttbullar och krampaktiga försök att skölja munnen efter tandborstning.

Sen efter ett tag skulle jag landa med stor uppståndelse och inta mitt ljuva jag & låta mina nära och kära njuta av den empatiska och kärleksfulla mer charmiga Katja.

Ja, jag är så förbannat trött på att förvandlas till fröken outhärdlig och har nu äntligen fått gehör inom läkarvården. Om jag så skall bli den sista att bli botad från PMS så tänker jag ta mig fn aldrig sluta försöka...
Goda råd om än anonyma är såååå välkomna..

Hur omysig och mysig är egentligen en söndag? Är det veckans mest innehållsrika & kreativa dag eller är den  helt utan agenda? Flummigt och lummigt, tidslöst och slött.Skönt och stressigt men coolt på samma gång.
Jag har i alla fall förutom att damma av en veckas levande, kastat ut ytterligare Ilandsbekymmer varit och hälsat på min lilla goa mormor. Hon som för bara ngr veckor sedan låg med skyhög sänka och blodförgiftning. Eftersom hon är 85 år & lite skruttig trodde vi aldrig att hon skulle komma tillbaka. Min mormor rockar fett, lika fett som Mikkey Dee som ju fick lämna djungeln och lämna plats för våra Sveriges bästaste B-kändisar.

Jag var på fest och drack rosé vilket gjorde att jag inte kunde påverka. Men jag är i alla fall glad att beroendet av programmet inte helt dragit över vårt sociala liv. I dag är det istället dags för Ensam mamma som söker och man funderar verkligen på om det skulle vara ett alternativ om man blev singel..?
 
Bankrånarna verkar i alla fall..God bless.. vara på väg mot säkert förvar och efter ngr dygn av james bond liv kanske det kan bli skönt med lite söndags mys...

Att livet från A till Ö skulle följa ett jämnt flöde hade varit som att ha med sig facit till högskoleprovet. Förutsägbart! Förmodligen tråkigt och inte det minsta utvecklande.

I stället så går livet likt en berg och dal bana med alla dess mindre och bättre tjusningar. Jaha och vem vet inte detta ? Alla såklart & vi erfar ändringarna med ett mer eller mindre djup. Under en fest igår fick jag av en arbets kollega höra att mina samtalsämnen alltid har ett enormt djup. Jag tycker själv att jag bjuder på otroligt mkt flams, men efter att ha tänkte efter, så inser jag att hon har rätt. Jag gillar att analysera omvärlden och sätter ofta betyg efter mina egna erfarenheter. Fyra Bröllop och en begavning skulle säkert kunna varit en titel att ha på sin självbiografi.

Händelser påverkar. När jag var 17 tog jag en buss till Paris med en väninna. Vi åkte dit på måfå för att semestra, upptäcka och ha sjuuukt kul. Vi stannade i ca 4 veckor och bodde ömsom på hotell och hos en vän.
Jag träffade där en amerikansk, ett år äldre kille & fick uppleva den Pariskska romansen. Nåväl, tokförälskad grät jag hela vägen hem & vi kom att ha kontakt i hela två år efter denna romans. 
Sista samtalet är han på väg till kriget i dåvarande Jugoslavien, med sikte att rädda världen, talar han med mig som endast då 18 år hade min fåfänga som vapen. POM POM POM...Alltså jag kunde inte alls relatera till eller få en förståelse för vart han skulle just i det samtalet. Och det grämde mig efteråt att han liksom i detta samtalet valde att släppa taget och gå vidare.


I dag är jag skit glad att jag har låtit lättja, utseendefixering och Vecko Revyn låtit styra några år av mitt liv. Allvaret tenderar att ramla rätt i knät på dig ändå. De saker som kommer till dig gör att du ändras vare sig du vill eller ej. Människor vi möter, förlorar, saknar och älskar. De som fäster sig och de som glöms i samma stund.
Mina värderingar idag är starkt rotade i påriktiga händelser som har gett mig förmågan att kunna visa stor empati och förståelse för många människor.

För andra är det svårt, andra lätt och vissa människor fortsätter att blunda hela livet.
Utan förändring!



Ok tema i dagens blogg: Bakfull med konstig Ågren för ngt jag förmodligen ändå inte gjort. Måste därför rannsaka mig själv och blogga förnuftigt....

Eftersom tiden går så himmlans fort är det inte utan att man har svårt att hänga med. Att det skulle ha gått 38 år sedan jag såg dagens ljus för första gången känns helt sjukt. Nåväl det fina med det hela och självaste poängen med att ha massa år bakom sig, det är MOGNAD. Mosig, Mongo och Mega jobbig Mognad.

Inte bara jobbigt att hela tiden vara ansvarsfull och representera sin åldersgrupp, utan också acceptera de yngre som inte riktigt hittat dit ännu. När man med rynkad panna ( kan vid dessa tillfällen även lyckas trots botox) & tappad haka lyssnar till yngre människor, blir man lite chockartat varse om att de ännu inte fått den där AHA upplevelsen ännu.

Och då tillhör ju samtidigt jag en kull som har en hel massa gamlingar "above me so to speak...De kan och vet mer än MOI???!!
Den här närkampen pågår hela tiden, då alla människor nuförtiden är just det, yngre och inte riktigt mogna.
Allt handlar egentligen om hur mkt energi man orkar att lägga på att tillrättavisa, avvisa, visdöma..och bla bla en hel hög full med andra kärringsaktiga beteenden.

Jag blir toktrött på mig, jag blir toktrött på dem och jag blir toktrött på att det inte finna ett uträknat talsystem som liksom kunde översätta känslor.





Som bilden säger " Don't mess with mature women !"