I Want to be begravd in a glitter jacket...
När i livet sätter man sig ned på allvar och skriver ett testamente? Och hur formulerar man det?
Vi det tillfälle vi tvingades begrava min alltför unga pappa blev det helt solklart att vi saknade instruktioner från honom. Om hur han ville avsluta sitt liv. När skulle han bestämt det ? Och hinner man ändra åsikter genom livets vandring?
Jag hittade just en jäkligt schysst glitterjacka från Dorothy Perkins, men undrar om det kommer att vara passande när åldern tagit ut sin rätt. Kommer det att ha en världslig betydelse?
De rättsliga åtgärderna efter ens död kommer ju på posten. Alltså att administrera en död kräver en assistent och är outhärdligt. Pappren dimper ner i brevlådan i drivor, långt efter vi lämnat moder jord. Försäkringskassor och andra instanser hittar på nya käppar som de kastar ut åt höger och vänster.. ..Man snubblar lätt!
För många år sedan hade jag en hissnande dödsångest. Jag kunde inte snudda vid tanken utan att börja andas okontrollerat vid minsta beröring av livets plågsamma slut. Jag är inte gammal idag och jag vill fortfarande inte dö. Men jag är heller inte tokrädd utan tänker att det kanske blir en öppen kista, under förutsättning att Dorothy Perkins kavajen passar....
Vi det tillfälle vi tvingades begrava min alltför unga pappa blev det helt solklart att vi saknade instruktioner från honom. Om hur han ville avsluta sitt liv. När skulle han bestämt det ? Och hinner man ändra åsikter genom livets vandring?
Jag hittade just en jäkligt schysst glitterjacka från Dorothy Perkins, men undrar om det kommer att vara passande när åldern tagit ut sin rätt. Kommer det att ha en världslig betydelse?
De rättsliga åtgärderna efter ens död kommer ju på posten. Alltså att administrera en död kräver en assistent och är outhärdligt. Pappren dimper ner i brevlådan i drivor, långt efter vi lämnat moder jord. Försäkringskassor och andra instanser hittar på nya käppar som de kastar ut åt höger och vänster.. ..Man snubblar lätt!
För många år sedan hade jag en hissnande dödsångest. Jag kunde inte snudda vid tanken utan att börja andas okontrollerat vid minsta beröring av livets plågsamma slut. Jag är inte gammal idag och jag vill fortfarande inte dö. Men jag är heller inte tokrädd utan tänker att det kanske blir en öppen kista, under förutsättning att Dorothy Perkins kavajen passar....
Kommentarer
Trackback
