Nu vet jag vilken väg prinsen tog...
Ok, som liten har vi väl alla fantiserat om prinsen , Ken dockan eller tom om kungen. (not Carl-Gustaf).
Som ung flicka drömde man om marängbakelserna, fluffet & det skira sidenet. De kom tillsammans med den ömma kärleken ridandes på en vit häst. Sen blev man av med oskulden och förstod ganska snabbt att den jäkeln endast hade en push dakota utanför.
Ju äldre man blev desto mindre kriterier för prins charming...Fast ok jag var rätt kräsen innan rätt man kom förbi.
Världen är ju full med män! Nästan till överflöd om man får tro de platser på jorden som hörs och syns mest. Vilket ju innebär att varje kvinna faktiskt sitter på en rätt unik plats. "Med rätt att välja". Rätt!
Jag träffade häromkvällen en mycket kär gammal väninna. Vi var de som tillsammans umgicks på samma slagfält de där magiska åren som singlar. Vi raggade, vi skrattade, raggade och skrattade igen.
Nu minst 15 år senare har hon träffat både prinsen och hästen i ett svep. I Barcelona för 7 år sedan möttes de och resten är en vacker saga. Såklart. Hon vacker, språkbegåvad och nätt ryttarina. Han mörk och snygg , famgångsrik och charmig som ett troll. Barbie och Ken. (Marc & Jeanette)
Så varför är det då så att vi ibland likt noveller väljer att måla akvarell färg, på det som säkert kan vara svart och vitt ibland.
Varför sveps man iväg av sagor? Älvor, prinsar, prinsessor och troll finns väl ändå inte..
Jag är glad att jag idag vet. Vad jag har, och kan säga att jag utan minsta lilla bitterhet INTE alls är avundsjuk för hus i Barcelona, pool, eget stall, lgh i Mayfair, 1 månad på Ibiza...Jag unnar henne det.:)
För om kärleken bor i en husvagn i Varberg, då är det ju där jag skall bo också, Självklart!
Som ung flicka drömde man om marängbakelserna, fluffet & det skira sidenet. De kom tillsammans med den ömma kärleken ridandes på en vit häst. Sen blev man av med oskulden och förstod ganska snabbt att den jäkeln endast hade en push dakota utanför.
Ju äldre man blev desto mindre kriterier för prins charming...Fast ok jag var rätt kräsen innan rätt man kom förbi.
Världen är ju full med män! Nästan till överflöd om man får tro de platser på jorden som hörs och syns mest. Vilket ju innebär att varje kvinna faktiskt sitter på en rätt unik plats. "Med rätt att välja". Rätt!
Jag träffade häromkvällen en mycket kär gammal väninna. Vi var de som tillsammans umgicks på samma slagfält de där magiska åren som singlar. Vi raggade, vi skrattade, raggade och skrattade igen.
Nu minst 15 år senare har hon träffat både prinsen och hästen i ett svep. I Barcelona för 7 år sedan möttes de och resten är en vacker saga. Såklart. Hon vacker, språkbegåvad och nätt ryttarina. Han mörk och snygg , famgångsrik och charmig som ett troll. Barbie och Ken. (Marc & Jeanette)
Så varför är det då så att vi ibland likt noveller väljer att måla akvarell färg, på det som säkert kan vara svart och vitt ibland.
Varför sveps man iväg av sagor? Älvor, prinsar, prinsessor och troll finns väl ändå inte..
Jag är glad att jag idag vet. Vad jag har, och kan säga att jag utan minsta lilla bitterhet INTE alls är avundsjuk för hus i Barcelona, pool, eget stall, lgh i Mayfair, 1 månad på Ibiza...Jag unnar henne det.:)
För om kärleken bor i en husvagn i Varberg, då är det ju där jag skall bo också, Självklart!
Kommentarer
Trackback
