Släkten värst...?!
Dr phil sa en gång att "jul är ett tillfälle då alldeles för många människor träffas på ett alldeles för litet ställe och under alldeles för lång tid". Känns det igen? Jag vet inte några människor i omkretsen av 500 mil som inte någon gång velat klippa till någon gammel farmor eller en kusin. Jular är lite av galenskap med en stor dos humor och en del värme såklart. Att betrakta hela förteelsen utifrån kan bli det närmaste en komedi likt "Tomten är far till alla barnen". Födslar inom familjen bringar till 95% en massa lycka. En lycka att få en ny familjemedlem. Obeskrivlig kärlek! ......
Tills svärmor kommer farande med goda råd som inte finns med i NÅGON JÄKLA BARNBOK I HELA VÄRLDEN...Det är ämnat som goda råd, det säger din man ialla fall, men i själva verket är de listiga och manupilativa angrepp från den som tror hon förlorar sin lill son för gott...när du precis börjar att hämta dig från svärmor. Så har garanterat din man någon festlig bror, som inte själv har barn, och som har ordnat ett firande för den "nyblina pappan" . Den resan går naturligtvis till Helsingfors med danzkryss och hem kommer din man först 3 dagar senare. Då stinker han allt på en gång och är så trött at HAN måste vila. Väl hemma från BB då är huset din borg och man tror att man skall kunna i lugn och ro hämta sig från sjukhus vistelse och förlossning. TAMTARAM...då kommer hela släkten som från INGENSTANS in genom dörrarna, pratar bebis spjåk och vill aldriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig gå hem. NÄr du trött tittar på din man, som för att liksom desperat be om nåd. Då är det han som förlängt besöket genom att sätta på förlossnings bandet.....! Mardröm eller?
Det fantastiska med en liten familje medlem och glädjen över att ha en släkt innfinner sig naturligtvis igen...Men bara för att vid nästa jul slås totalt i spillror igen. De nära och kära, de älskade och mesta. Dina lojala och trogna, dina blodsliga band. Familj som finns, familj vi minns. De som var här och de som tär. De som gör allt och dem som bara ser på. Hur skall vi nånsin släkten förstå. För dem jag har och som känner mig så vet Ni att ironin i allt jag skriver ALDRIG är ämnat att skada någon jag älskar och att ovan story är fiktiv. Min släkt är naturligtvis också en "fluga på näsan" men älskade och få kvar.... Min trognaste och bästa bloggläsare Mamma.
Jag 
Dig!!!
.
Tills svärmor kommer farande med goda råd som inte finns med i NÅGON JÄKLA BARNBOK I HELA VÄRLDEN...Det är ämnat som goda råd, det säger din man ialla fall, men i själva verket är de listiga och manupilativa angrepp från den som tror hon förlorar sin lill son för gott...när du precis börjar att hämta dig från svärmor. Så har garanterat din man någon festlig bror, som inte själv har barn, och som har ordnat ett firande för den "nyblina pappan" . Den resan går naturligtvis till Helsingfors med danzkryss och hem kommer din man först 3 dagar senare. Då stinker han allt på en gång och är så trött at HAN måste vila. Väl hemma från BB då är huset din borg och man tror att man skall kunna i lugn och ro hämta sig från sjukhus vistelse och förlossning. TAMTARAM...då kommer hela släkten som från INGENSTANS in genom dörrarna, pratar bebis spjåk och vill aldriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig gå hem. NÄr du trött tittar på din man, som för att liksom desperat be om nåd. Då är det han som förlängt besöket genom att sätta på förlossnings bandet.....! Mardröm eller?
Det fantastiska med en liten familje medlem och glädjen över att ha en släkt innfinner sig naturligtvis igen...Men bara för att vid nästa jul slås totalt i spillror igen. De nära och kära, de älskade och mesta. Dina lojala och trogna, dina blodsliga band. Familj som finns, familj vi minns. De som var här och de som tär. De som gör allt och dem som bara ser på. Hur skall vi nånsin släkten förstå. För dem jag har och som känner mig så vet Ni att ironin i allt jag skriver ALDRIG är ämnat att skada någon jag älskar och att ovan story är fiktiv. Min släkt är naturligtvis också en "fluga på näsan" men älskade och få kvar.... Min trognaste och bästa bloggläsare Mamma.
Jag Dig!!!.
Kommentarer
Trackback
