thequinna

I vårt tokambitiösa samhälle ställs en rad både höga och orimliga krav. Vi vill lyckas med allt och lite till. I jakten på den totala lyckan snubblar man lätt över en massa trådar och man kan få blåmärken som sitter kvar länge. När jag var barn tänkte jag att det måste vara busenkelt att vara vuxen. I GP fanns ju både jobb, bilar och hus i mängder. Någon oro för min framtid fanns alltså inte. Att man skulle dela sin framtid med en man och skaffa barn kändes ju ännu mer främmande...Framför allt i de åren då män ter fort sig som mest mogna...:) Men man begriper ganska snabbt att det som finns i GP inte är anpassade för oss alla.Kontaktannonser, bilannonannonser, platsannonser och huspriser.Alla har ett krav, ett önskemål och ett mer eller mindre varierande utbud. Det sättet att marknadsföra sig på eller om man vill kalla det presentera sig, ger alla en möjlighet att bli betraktad en stund på avstånd. Att få tänka efter innan man agerar. En möjlighet att tro att man inte köper grisen i säcken. Skall man köpa en bil tittar man på pris, antal mil, besiktning och hur många ägare. Skall man köpa hus avvaktar man till en eller två visningar ,till samtal med banken för att se om möjligheten finns att köpa sitt dröm hus. Tittar man i kontaktannonser, går man direkt under rätt spalt, dvs söker man män eller kvinnor? brasälskande och "promeneravid" havet människor eller de som helst läser en bok människor. Man har ett val. Den mer moderna människan träffas på Facebook eller via mötesplatser på nätet, där man även får en möjlighet se personen man kanske skall träffa( om nu bilden är sanningsenlig...) På nätet kan man ju även med lite mer tekniska finesser chatta eller maila under en längre tid för att vara säker på att ens blivande vän/man/kvinna är ett fullkomligt PSYKO! Den andra kategorin av möten med människor, dvs de man möter av en slump, i livet, på gatan eller på jobbet, för dem gäller tvätt äkta och sunt förnuft...Men om vi tänker efter en stund så är även de en form av bil annons, en husbeskrivning eller en kontaktannons. Lite mer levande bara. Det levande har dock inga garantier, förvisso kanske inte en begagnad bil heller, men människor frambringar desto fler obehagliga överraskningar. Jag vill  ha en opel kadett från 1962, som jag med all ömhet och kärlek kommer att vårda, jag vill ha ett trähus med en ständiga renoverings projekt...Jag vet vad jag får och är nöjd med det. Men när det gäller vänner och människor i ens närhet...Garantibevis Eftersökes!