Jag vill, jag vill, jag vill
I egenskap av att vara vuxen finns det fortfarande saker jag bara vill göra, men antingen inte kan eller får. Frustrerande då jag trodde att det var det vuxenlivet handlade om. Visst har vi alla tänkt att när jag blir stor skall jag.. osv,,, MEN livet som liten är nog egentligen mer befriande än vad man då förstod. Att inte få äta godis mitt i veckan känns ju som ett
I-landsbekymmer i jämförelse. För att ställa sig på kö tillsammans med alla andra gnälliga vuxna så har jag en låååång lista på vad jag vill och som uppenbarligen verkar vara väldigt svåra att uppnå.
Skall jag skicka en lista till Tomten? Eller räcker det med att jag slänger en tand i ett glas så kanske tandfen kommer och uppfyller mina önskningar?
I denna vuxenvärld får man istället lära sig att tygla sina känslor, att ananlysera situationer, att göra utvärderingar och man förväntas ta vuxna beslut därefter. Moraliska och förnuftiga beslut dessutom.. !!! MUAAAAAHHH Boring !
Så när jag inte får som jag vill får jag en deja vú och återgår till när jag inte fick vara ute senare än kl 9 på kvällen när jag var typ 7 år. Jag blir GALEN! Jag själv i en treårs version liksom. Jäkligt barnslig!
När jag inser att det är jag och blir genom andra påmind om vad det innebär att vara Ego, då skäms jag. Svansen mellan benen. För hur det nu än är så kan ju för mycket vilja skada så många andra än vad det gynnar en själv.
Is it worth it? 
