thequinna

Jag minns fortfarande hur sommarförälskelserna på 80 -talet slog ner som blixt på klar himmel. Minnen från när man påstod sig vara så kär i ngn att man kunde dö. När varje liten stund över ägnades åt att känna, känna och känna. Som tur var kommunicerade vi annorlunda på den tiden och det bästa sättet att veta vad man kände var endast genom att ses. Vi var förvisso väldigt kära , väldigt många gånger och sommar romanserna överlappade varandra. Att vara kär i solen, i sanden, på stranden med blå himmel är så Myyyyycket enklare. Så varmt och skönt. Så obekymmrat! Sommarbrisen som det lallas om i en och annan ballad verkligen smeker kärleken medvinds. Som vi älskar. Överallt och ingen stans. Salta tungor och grusiga underkläder. Hur mysigt som helst.

Det är ngt visst med summer luving...När man är Ung!

Att påbörja semester ihop med sin familj är ju inte lika kittlande även om ALL kärlek verkligen tillägnas just dem. Nu har man september-mars bakom sig tunga vinter och höstmåndader inrutade med rutiner och vardag..Var sin spelare har sin plats och finner sig villkorslöst i att låta romantiken vila i bakgrunden.

NU SKALL DEN ÅTERUPPLIVAS & CHOCKEN ÄR TOTAL! För hellt plötsligt är man tillsammans HELA tiden. Man själv och den där mannen man knappt sett ryggen på i ottan. Det är naturligtvis med glímten i ögat som jag utan ABSOLUT minsta tillstymmelse till NGN JÄÄÄÄ...IRRITATION konstaterar att det inte finns ett enda orosmoln på vår himmel.
Så fort vi bara lär oss våra nya rutiner. Dvs att gå på varandra HELA SOMMAREN!