Knocking on heavens door
I onsdags var den lilla flickan på väg att dö. Det system som nu håller henne vid liv (efter att leukemin slagit ut hennes immunförsvar och ett virus angripit hennes lungor) stannade upp efter en propp i slangen. Att översätta berättelsen från hennes pappa i exakta ordalag är missvisande. Det enda som blir på riktigt är att fickan aldrig varit så nära att dö.
Efter att provsvar från ryggmärgen vid sista kollen visat sig vara helt positiva (inga cancerceller kvar) är inte cancern längre det hon slåss emot. Alltså cancern är det minst allvarliga, men den har lämnat ett kaos bakom sig. Lungorna är mindre än på en nyfödd trots att hon nu fyllt 3 år. Att ha sett sin enda älskade dotter ligga blodsprängd i ett rum fullt med samtlig vårdpersonal på Astrids akutvårdsavdelning. i Stockholm är omöjligt att förstå. "Larmet som normalt går en gång i kvartalet gick och det rusade folk in i min dotters sal". Det sa pappan, jag vet att jag inte borde ägna så mycket energi och tid åt att känna så mycket smärta för någon annans räkning, men läs ovan och försök att låta bli. De lilla flickan knackade på dörre till himmlen, men valde med sin styrka att vända ryggen åt dörren. Hon är stark. Jag tror på henne.
http://www.barncancerfonden.se/2927 
10 750 kr , målet var 10 000 och tack vare människor runtom, som läst min blogg och genom facebook, arbetsplatser, föräldrarna själva, klarade vi det på mindre än tre månader. Insamlingen ligger öppen ett år och jag är så lycklig att det gett barncancerfonden ett steg i rätt riktning.
