Mot Midnattsloppet...förbi sherwoodskogen.
Jag skall springa en mil! I Augusti!
Som den äkta lady Marion man är, även när man väntande på sin mr Hood, kunde INGEN, absolut ingen fått MIG att springa av ngn konstig anledning. Inte ens Prins Johns enhörnade soldater Mr Hood har ju dessutom dykt upp för länge sedan och några enhörnade vakter behövs liksom inte längre. Lianerna har ersatts mot core brädor och stavgång och inte ens mr Hood kommer i sina gröna tights längre. Som Lady Marion krävs en ständigt ljuv och kvinnlig uppsyn och jag vill säga att det fortf ligger högt på prio listan, att vara just det,. kvinnligt ljuuuuv! Råkade ju i ett tidigare inägg kalla mig för överviktig och höll nästan på att bli skickad raka vägen till programmet "debatt" för att förstå rätt kroppsideal för en kvinna i min ålder...FNYS.
Ok så jag övergår till den positiva sidan och kallar mig hädanefter för lite kvinnligt rundare än vad jag tycker är ok. OK?
Nåväl, jag skall i alla fall springa midnattsloppet ( 1 fjuttig mil) men har hittills bara sprungit en fjuttig kilometer. Helt ny i spåret tjostar jag runt och svär inombords. Efter en och en halv vecka var jag tvungen att använda en livlina, jag ringde en vän. Är det verkligen möjligt skriker jag, att man kan känna så här för att springa? Att spy känslan sitter i bröstet och andningen är ojämn?? att det inte finns något med att just springa som gör det minsta, ens minsta lilla kul?
JA JA KUL ELLER EJ....JAG SKALL FÖRBI SHERWOODSKOGEN OCH MOT MIDNATTSLOPPET!
Som den äkta lady Marion man är, även när man väntande på sin mr Hood, kunde INGEN, absolut ingen fått MIG att springa av ngn konstig anledning. Inte ens Prins Johns enhörnade soldater Mr Hood har ju dessutom dykt upp för länge sedan och några enhörnade vakter behövs liksom inte längre. Lianerna har ersatts mot core brädor och stavgång och inte ens mr Hood kommer i sina gröna tights längre. Som Lady Marion krävs en ständigt ljuv och kvinnlig uppsyn och jag vill säga att det fortf ligger högt på prio listan, att vara just det,. kvinnligt ljuuuuv! Råkade ju i ett tidigare inägg kalla mig för överviktig och höll nästan på att bli skickad raka vägen till programmet "debatt" för att förstå rätt kroppsideal för en kvinna i min ålder...FNYS.
Ok så jag övergår till den positiva sidan och kallar mig hädanefter för lite kvinnligt rundare än vad jag tycker är ok. OK?
Nåväl, jag skall i alla fall springa midnattsloppet ( 1 fjuttig mil) men har hittills bara sprungit en fjuttig kilometer. Helt ny i spåret tjostar jag runt och svär inombords. Efter en och en halv vecka var jag tvungen att använda en livlina, jag ringde en vän. Är det verkligen möjligt skriker jag, att man kan känna så här för att springa? Att spy känslan sitter i bröstet och andningen är ojämn?? att det inte finns något med att just springa som gör det minsta, ens minsta lilla kul?
JA JA KUL ELLER EJ....JAG SKALL FÖRBI SHERWOODSKOGEN OCH MOT MIDNATTSLOPPET!
Kommentarer
Trackback
