Thunderstruck..
I går slog åskan ner i Göteborg, denna gången på Ullevi. Förmodligen så blev de flesta Göteborgare varse om detta när basen på Ullevi studsade mellan läktarna och det 61 åriga fenomenet Brian Johnson rosslade fram den enda låten tom jag sjunger med till, "Thunderstruck".
Jag var inte där, men däremot så var jag det när bandet inledde sin konsert i Scandinavium 1988, med just den låten. Utanför arenan, stod jag 17 år ung, & sålde jag t-shirts med bandets nunor på. Som en bonus kunde man gå in och ut för att lyssna på delar av konserten.
Runt arenan bortsett från diverse vakter samsades vi en trupp på cirkus 10-15 försäljare med en del "EMA fans". EMA- fansen var de som rös av lycka i blott närvaro av ngn som "eventuellt kunde ha ngt med artisten att göra". Den personen blev en tvättäkta idol och som kunde förföljas i all evinnerlighet.
De var de som delade ut ett snabbt blow job till den stora vakt som under konserten för "new kids on the block" lovade ett passerkort, men som hastigt försvann från toaletten med stora svarta solglasögon.
Vi som sålde t-shirts, vi var ngt annat. Coolare liksom.
Att gilla Ac/dc var inte min grej och det var mest för att fatta vad de handlade om som jag kliver in på trapporna strax innan låten "Thunderstruck" går i gång. Två kanoner blåser av till introt och de sjukvårdare som nedanför scenen bär ett avtuppat fans hoppar till så de tappar båren. Man ryser ända in i märgen. Gillar inte hårdrock, nä nä, men Brian Johnson och AC/DC.
Åska...na na na na na na na
