"Varför är vi så jäkla snygga?"
För varje kärt besök jag får från en inte alltför fjärran huvudstad, slås jag av följande fenomen:
Att ha lämnat sitt modersland för antingen kärleken, karriären eller själens väl lämnar många avtryck på olika sätt. Längtan till nära, till kära, till platser och minnen.
Man lämnar en identitet bakom sig för att på stappalnde ben söka sig en ny i fjärran land. Upplevelsen är omtumlande! Man blir varse om att världen ser helt annorlunda ut än minst förväntat och erfarenheten ger både negativa och positiva intryck.
Mina rötter är i mitt hemland och här finns min trygghet. Det är först när jag är härifrån en längre tid som jag är mottaglig för nya influenser och kan börja se mitt hemland med nya ögon. Omvälvande!
Alltså varför är vi svenskar så förbannat snygga? Varför har vi ett yttre som kan skrämma vilken utomjording som helst? Varför har vi en yta som gör att våra besökare känner osäkerhet inför att prata om ngt annat än vädret och varför kan vi bara "HEJA" när det är safe? Varför blir min internationellt boende vän vid varje besök så VARSE om vikt problematik, utväx av slingor, hudproblem och "fel" mode. Varför blir stressen så påtaglig att ett besök på en svensk badstrand känns värre än att gå helt naken mitt i centrum?
Är vi så jäkla snygga eller är vi helt enkelt insnöade och har noll förståelse för att "SNYGGA SKANDINAVER" inte bara är en merit..
Till SLUT så är det så att mötet med den kulturella motsvarigheten, upplevelsen av våra världsgrannar kan dela med sig av är ett livslångt rus som sprider glädje i hela kroppen. Olikheter, mångfaldheter och oliksinnade.
Så snälla sluta var så jäkla SNYGGA!! BJUD TILL, SLAPPNA AV OCH LE! DET GÖR INTE ONT!
PS.NÄR VI ÄNDÅ HÅLLER PÅ ATT BÄTTRA OSS PÅ DEN PUNKTEN, KANSKE VI KAN GE FAN I ATT LÄRA DANIEL WESTLING KUNGAVINKA OCH LÄRA HONOM ETT OCH ANNAT BRA KNEP HAN KAN ANVÄNDA HANDEN TILL ISTÄLLET.DS
