Vårda dem du har medans du har dem..
Att förlora någon eller att inte ha någon är en känslomässig stymping. Saknaden och undran är för stor att förstå. När man blir lämnad finns frågor utan svar och ett tomrum som ekar. Det är konstigt att förstå hur det känns och det är inte meningen att man skall kunna förklara.(var sak har sin tid) Saknad och smärta ter sig annorlunda för alla och syns på utsidan hos några men så olika ändå.
Den som har lämnat har en berättelse och dagar som fanns med liv, det som måste berättas. Jag vet att min smärta och min saknad för den jag förlorat finns inuti mig och att berättelsen med hans liv är en saga som finns sparad. Jag måste välja att se att jag uppskattade och fann lyckan i honom medans han fanns och att han kände det när han somnade. Finns det något jag kunde har gjort annorlunda? Vem vet, men jag vill ändå mana på de som fortfarande har sina kära kvar. Att försöka älska och förstå. Inte alltid så lätt, men när sista ordet är sagt. Finns det ingen återvändo. 
