thequinna

För ett år sedan satte jag min första tatuering. För att hedra min far valde jag rätt och riktigt att sätta ett minne efter honom på min kropp. I form av en tatuering. I 37 år hade jag avhållt mig från att rista in ngt som inte går att ändra. Nu kunde det ristas i sten. Och i färg. Med en nål.

Mycket skall ha mer och mer skriker efter ett begär av ytterligheter. Ytterligheter ledde till en tatuering till idag.
Jag vet inte om beslutsamheten kring min minnes tatuering kvävde nålens intrång i min hud....
Det minst lika hedersvärda budskap som nu sitter på min skuldra däremot. Gjorde SKIIIIIT ONT!! Varje litet nålstick. BUT...efter förlossningar, tålossningar, midnattslopp & njursten..Så biter man ihop.

Så med en halvt spräckt trumhinna, blod rinnande ur örat..Exstensions som lägger ålderskrisen på is, som med sitt nyhetens behag spänner i botten på huvudet så det värker är jag nu dessutom inlindad i kladdig gladpack med tejp. Både på helt ny tatuering samt för ifyllnad av befintlig.

Super osexig, uråldrad och skit gnällig Katja såg dessutom idag Filmen 12345665847582345752 Kapad...öh eller nåt  med Travolta och Denzel...Been there,done that...vi kom , vi såg och vi somnade...


Bild på tatuering efter 24h...