thequinna

Shit shit shit, endast två veckor kvar till midnattsloppet...I tre veckor har min kropp fullständigt vägrat att ge sig ut i spåret. Som om liksom fysiken gett sig av på en egen semester. I dag började den mentala delen bli riktigt irriterad och wops så var jag ute och sprang. Den stackars hunden har även hon haft en behövlig vilopause och till slut drog hon mig mer eller mindre...Alltså vad fan, jag har blivit väckt från de döda. Jag kommer på nytt att få börja lära mig att andas och kommer antagligen ha träningsvärk i minst en vecka framåt. Hjärnan arbetar febrilt med tankar om att fixa ett sjukintyg, kanske ramla lite klumpigt och verkligen skada sig..Men alla tankar landar med att JAG MÅSTE SPRINGA!!!!

Så visst sprang jag idag och i all frustration över att jag borde springa mer upptäcker jag att jag sprungit rakt in i en kohage..
.
No worries, vaddå kor är ju typ assnälla...eller? Hunden viftar i varfall glatt på svansen och börjar dansa runt. Hmmm svartvita kompisar...Till en början står vi bara där på varsin hög med kobajs och glor.
Men så i en hundradels sekund förändrasallt och kossledaren bestämmer att här är det färdigglott. Viskar ngt och sedan sätter de av i full fart mot oss....
Den hastigheten skall jag ha på midnattsloppet...

Som om inte denna lilla safari vore nog beger jag mig till Falkenbergs mest kända Charkuteri butik. Thuressons Gårdsbutik. Detta är mitt första besök och jag ser verkligen fram emot att välja bland ökända delikatesser.
Det är bara ett litet problem.


Nasse bor utanför. Och här ligger den stackarn tillsammans med ca 20-talet kusiner och trynar.
Jag är inte vegetarian, bara human.

Det får bli kyckling till middag.

Min dag började med ett bröllop. Så nu kan man säga att man har det avklarat. Helt utan nerverna på topp och helt utan min medverkan. Barnen däremot de strålade och var vackrare än någonsin. (har man emot skryt så kan man sluta läsa NU). I supersöta ljusrosa klänningar, lockat hår och vackra blomsterkransar var de näbbarnas näbbar. Not for sale but for rental.

PÅ Studio Face Stockholm (I just lööööve this studio) är himmelriket fulländat. Eller rättare sagt detta är eden, utan Adam och inga jäkla äpplen. Här är Face make färger  tillsammans med renskalade vita väggar som bomull blandat med de godaste sega råttor. Man vill ligga på golvet i dess renhet och lapa färgerna.



Självaste bruden var alltså inte jag, inte denna gången heller. Amra är lång och lång och vacker som en dag. Alltså trots jag försöker lova mig själv kortare inlägg så verkar Gammla testamentent vara min melodi. Nåväl. Denna dag går inte att göra kort. Den var alldeles för lång och alldeles för underbar.

Den 9 meter långa limousinen kom och hämtade följet. Tror jag var förpassad till köket då. Fast jag tror att jag kommer att köra upp min närvaro på denna blogg, facebook och andra länkar långt framöver. För jag var ändå med. Inte först men sist, I reklamfilm. Ha ha. Kvällen avslutades med ett super duper trevligt möte med kär gammal vän från sydeuropeiska breddgrader..

I min familj var ingen full. Alltså någon drack, men det var sällsynt.
Minns ännu idag när min pappa kom knackades på dörren till vår trerummare när jag var 9 år och var så glad att jag blixtfort låste dörren mitt fram näsan på honom. Döm om hans förvåning då han endast varit på kräftskiva och efter 1-2 groggar skulle hämta kameran.

MIn alkoholpolitik har alltså aldrig varit särskilt generös. Jag tom fakeade (stavas det så???) mina första fyllor, mest för att våga närma mig ngn sjuukt svår kille, men hela saken var att alkohol aldrig var min grej.

Visst tjosan och hoppsan under många år i krogbranchen, men kontrollfreak som man är så bidde det många bjudna shots som åkte ut på golvet..Sorry!

Nu är jag stur (som pippi säger) STOR alltså. Vuxen och urtråkigare än någonsin. Alkohol har jag märkt gör mig till en om ens bara liiiiite roligare människa. Min man tycker det i alla fall. Och jag tycker han är snyggare. Så kombon går inte att slå.

Med den nya och välkomnande filosofin har den ena bag in boxen efter det andra tagit slut i sommar. 3 liter är ju ingenting. Jag som faktiskt brukade hälla ut mängder då vinet ruttnat.

Jag tycker jag är kul. När jag dricker är jag fan så mycket kuligare. ÄVen om inte alla tycker det..:)
Typ min äldsta dotter.

Under mitt inhopp mitt i semestern har jag stulit kollegans högtalare till datorn. Jag står helstressad med 5000 projekt och nynnar falskt till samtliga lugna favoriters webbradio. När vissa RIKTIGT bra låtar dyker upp blir jag sångvän även i telefon. Och när det bara gått typ tre dar, så tycker man verkligen att låtarna fortf är bra. Fast på väg hem i bilen är summan av kardemumman den att låten som bäst etsat sig fast är den från reklamen (som jag aldrig kommer ihåg vad den är för) "det är dags för fredags myyyys".
DEN EKAR & DEN HOPPAR OKONTROLLERAT UR MUNNEN NÄR MAN MINST ANAR DET!!!!!

Stuck in a song med andra ord. Nu råkar den sången i alla fall passa rätt så bra.
På mitt jobb har vi en kär tradition som inträffar typ två ggr/år. Kaffevecka.
I den ingår att man måste servera ngn form av fika på fredagar samt i övriga veckan brygga kaffe (japp elbryggare), till både frukost och eftermiddagen..
Diska , plocka undan och tömma sopor är också trevliga uppgifter som gör att vi är sååååååååååå sammansvetsade allihopa.

Vilket innebär nu att medans jag typ hysteri letar efter mina nycklar, håller jag på att bakar.


Eller rättare sagt jag har lekt oppfinnar jocke. Lat som jag är har jag knött (göteborgiska) in elvispen mellan väggen och espressomaskinen och där står den och skumpar helt själv i 10 minuter. I den formas en fluffig smet med äggvitor och mucho socker, samt rostade mandlar.

Jag är så nöjd med att lite slött bläddra i ngn sjuk skvallerblaska ...
och så svisch in i ugnen...

Det är ju lite kul att illustrera sitt bakande i bloggen & full av kreativitet tog jag bilder till fredagens "fredagsmys" på jobbet.

De bilder där skålen höll på att flyga i taket och skvätte vitt fluff i hela ansiktet eller de bilder (där jag jag nästan glömde av att jag är mitt i en ISO diet) slickar av visppinnarna. De bilderna fick jag skicka till Slitz i stället:)

Jag är uppvuxen i potatis landet!
Tillsammans med Vilse, Vilja, Staffan & Storpotäterna.
Jag , Misse, Mojje (från TV-programmet Sveriges magasin)
 och inte minst Drutten och Gena tillhör den förlorade generationen...
 
Staffan Westerberg som 1975 började sända sin egen och alldeles unika dockserie blev sedemera ansvarig för just den förlorade generationen..
Som om inte Lennart Svan hade en stor roll i det hela också. Har ni hört godnattvisan som han fullständigt väser ut
genom tv rutan " Titta kom och titta kom sätt er häromkring"???
 Nu vet man ju att den förmodligen är inspelad innan han kom ut ur garderoben...

Som tur var fanns Astrid och alla hennes barnvänliga figurer.
Som Karlsson på taket, tex. En härlig typ!!!
 Innan man väl som vuxen får se filmen & verkligen kopplar ironin. Innan, ja då är man ganska säker på att  den lilla knubbiga gubben i huvudrollen snart kommer att flyga på en och mosa en med propellern..
- Varför får inte jaaaaaaag nån bulle? skriker han medans han pruttar runt i Lillebrors kök.  Ett stort EGO. 
 Som vuxen kan jag dock inte låta bli att skratta ihjäl mig åt honom...se själv!


I filmen "mio min mio" spelade ingen mindre än Christian Bale (american psyko) en av ledrollerna och vet ngn hur Pippis mamma egentligen dog? Är det månne därför pippis pappa seglar de sju haven runt? För att slippa
livstids fängelse? Och är pengarna i kappsäcken kanske prispengar?
Lillbror för övrigt är exakt samma unge som flyger till Nangialia i Bröderna Lejonhjärta och som om inte den filmen gjort nog, så har mitt ökennamn under B.I.T.C.H perioden 89-94 många ggr varit Katla istället för Katja.
Hur kan man döpa en drake till ngt som påminner om mitt namn? Förmodligen ligger samma regissör bakom "katitzi", filmen om den stackars zigenarfamiljen som aldrig fååår stanna någonstans.
 Jag som på mellanstadiet råkat nämna att jag har vallonblod blev mobbad i flera veckor...Katitzi..


Barnsligt kul eller hur??

Ny vecka+ Ny Måndag+ Ny månad =Nytt liv!

Livet förväntas förstås göra en totalmanöver bara för att det råkar vara just det ...Nytt!
Och jag är verkligen en sucker på förändringar....

Under 10 000 Måndagar genom tiderna har jag påbörjat megajätteförstora förändringsprojekt...
Nytt dyrt träningskort som gör dig till vilande aktie ägare inom 6 månader, köpt nya dyra träningskläder gärna för små bara för att jag ändå snart kommer i dem, påbörjat danska rikshospitalets bantning & nästan svultit till döds men ändå vägt för mkt , slutat svära bara för att i slutet av dan prata som Albert & Herbert...

Med lika stor entusiasm som jag påbörjat projektet har jag också avslutat dem..allihopa... Blixtfort.
Faktum är att den enda gången jag abslut lyckats med något det var en onsdag. Jag fimpade cigaretten för ever...!

I dag är det dags för ngt HELT HELT Nytt. Alltså ngt HEEEEEEEEELT NYTT!!...
Alltså en heeeelt ny för mig diet...
I min brors kök norpade jag boken om ISO dieten och i mitt huvud rimmar iso med typ easy.. so here we go again.
Och då kan det se så här smarrigt ut (eller inte...)
Fast jag är inte hungrig och det är det som ju e så himla bra för det var ju det som stod i boken och som liksom gjorde att jag hoppade på just den här dieten....SUCK!



Och som att inte det räcker så har helgen medfört en massa ålderstecken. Mitt ansikte har liksom krisat ihop och den där kompisen (PMS) skriker att du ser gammal , trött och glåmig ut...
Detta ledde ju till ytterligare en  förändring som att jag hela bilresan, fåfäng och pinsam värre, glodde mestadels i backspegeln och försökte spänna hela ansiktsmuskelaturen och pluta med munnen järnet. Resultatet....

Japp du har rätt. Hon ser ut som Rosing.. (dummare än tåget alltså)

I mitt sökande efter min biologiska far, den där jag till slut hittade med lusekofta & en satans massa ungar, var ursprungsidén att söka efter mina gener.
Mitt jag, mina egenskaper, mitt inre samt en del  förklaringar på ev existensiella frågor....Jag ville hitta mig i hans saknad, hans sorg (av hans frånvaro )och i hans intresse att lära känna mig.
I stället fick jag lära känna honom. Bara honom. 

När vi möttes första och andra gången lurade jag mig själv med att se lyckan i en ny familj.
En ny samvaro med blodsliga band förenat med utrymme för nya känslor och kanske med en förhoppning om plåster på såren för en mycket saknad och tidigare älskad far. (Han som var där hela min barndom). 

Nu sitter sjörövar Fabbe på Filippinerna, ja alltså min biologiska far, eftersom han mår inte bra i 2000 talets regniga klimat , så packade han sin ryggsäck och drog. Hemma i Norge lämnade han sin fru, som tydligen mår så dåligt för att han åkt att hon nu sitter på sjukhus för människor med psykiska problem...
Självutlämnande blogg? Japp.

Jag har lite svårt för EGON nämligen. Jag försöker oavbrutet i livet påminna mig själv om att inte bara vara mig själv närmast. Så de där generna som jag hittade vill jag inte ha.

Så jag tycker att han borde knyta om säcken, packa om innehållet och hoppa på första bästa bananbåt hem. För att reda upp sörjan bakom sig. För att vara här för den som behöver honom. Vi var några stycken nämligen som gick miste om mycket tid. Då när vi var små. I glädjen av att ha funnit oss borde han ha lärt sig. Att det inte är bättre att fly utan att hellre illa fäkta..