thequinna

En nära väninna frågade just mig vad jag bloggar om och jag konstaterade stolt att jag alltid försöker blogga om annorlunda och olika inslag...Alltså hon undrade: Skriver du om vad du gör och så? Nja jag tycker väl att det som faller mig i smaken, det som ligger rätt på tungan och som cirkulerar flera varv i skallen, DET vill jag blogga om!

Att försöka skriva om en dag liksom i min dagbok vid 15-års ålder hade nog förvirrat många av de som läser. det hade onekligen tröttat ut de flesta eller retat gallfeber på någon. Hade alla mina innersta tankar och avsikter med min väldigt oplanerade dag hamnat i skrift så hade jag förmodligen blivit skild, utan bostad, definitivt utan jobb och förmodligen blockad från alla bloggsidor i Universum.. Nu menar jag inte att jag inte älskar min man, men ibland när han undrar var (typ 30000ggr) hans rakhyvel tagit vägen (PRECIS SOM OM JAG SKULLE VETA DET??!!!) då tror jag inte att de tankar skulle passa i någon blogg:)

Men denna helgen måste bli ett undantag. Jag har som överdrivit stolt mamma varit och sett min dotter ha dansuppvisning på Lisebergshallen. Jag har stått på knä längst fram vid dansgolvet för att dokumentera varje steg (med en urladdad kamera som sen försvann) medans tårarna HELT ohämmat strömmat ner för kinderna. Jag blir så rörd och så stolt att jag fullständigt bryter ihop. Jag kan inte svälja. än mindre prata och jag ser med hundra procents garanti störtfånig ut!...Jag kan inte låta bli att se ngn liten patetisk jämförelse, med de hemska Hollywood mammor. Alltså de som kastar ut sina döttrars hemligheter i någon tarvlig bok för att tjäna miljoner.
Jag ser hur hon sveper förbi på stora scener i stora och kända samman
http://www.youtube.com/watch?v=CQ75D2wRmrY
hang för att i en piruett vinka upp mot en balkong. På den balkongen sitter såklart jag med mycket hårt åtstramat ansikte och med en utmärkande barm. HUA!
Här kommer ett litet klipp. Höger i ensemblen,,,Grymt duktig!
Detta allt fantastiska på hennes 12-års dag ägnade vi eftermiddagen åt att hylla både hennes insatser och även hennes födelsedag.
Själv satt jag efter en tårfylld dag och pillade intorkad mascara och undrade hur tårtfyllt GI kan bli?


 

Skönhetens mysterium...!
I  mitt snart 38 åriga liv har jag funnit mig själv 150 tusen gånger, gått igenom 10-talet livs kriser, haft dödsångest (innan fyllda 30) och livet har verkligen åkt berg och dalbana minst sagt. Den ena dagen har inte varit den andra lik och frågeteckena miljontals. Den ena livsbejakande boken och de mest bedrövliga självbiografiska historier har fått mig att tänka om och se på mig själv med nya accepterande ögon. Jag har ändrat mig, jag har ursäktat mig & dessutom blandat dessa aktivitetet med att ha  sökt i min barndom, träffat pyskologer (jag kallar dem så) och lärt mig djupandning på allvar. Jag är förmodligen inget fullproffs på mig själv, men jag tycker att jag är en god bit på väg och resultatet är en ganska schysst kvinna ...(i isina bästa år...Ha ha) ...Trots dessa självbejakelser finns det ändå ett förbannat faktum som kvarstår.
JAG KOMMER ALDRIG BLI 100% nöjd med mina fysiska förehavanden eller förutsättningar. Detta innebär inte på något sätt att jag är självmordsbenägen, manisk eller deprimerad. Jag har förvisso kommit överens med mig själv om att inget på min kropp kräver några Akuta ingrepp och är nu kompis med en del celluiter och tycker höfterna vickar lite coolare än förr. MEn därifrån till att överleva 20 kilos övervikt, obefintliga tuttar, stor hängmage eller för tidigt åldrande...NO WAY!!


Frågan är bara då har all själsligt arbete gått till spillo för att jag gillar att vara en snygg och medveten tvåbarnsmor? Måste jag också sitta i en talkshow och stirra en stackars hårlös människa (Cattis Ahlströms show på Tv 4), som pga sjukdom tappat ALL kroppsbehåring..?? Är det att jämföra med någon som lägger sig under kniven för skönhets skull...?


Verses

Josphine har gjort nästan det mesta som man kan i operationsväg och jag tyckte att Cattis ställde pest mot kolera.
JAg hoppas i alla fall att varje kvinna som tar ett beslut om en skönhets operation gör det för ett syfte som är själsligt genomtänkt för deras skull och så länge resultatet inte är KAlle Anka läppar så kan jag till och med säga att jag väljer ett  par stora boobs istället för kalt huvud? Om man fick välja dvs..

Under en väldans lååååååååååååång tid i mitt liv hade jag bestämt mig för att inte bara motverka ålderstecken genom att hejvilt grimasera med ansiktet, utan jag ville verkligen satsa helhjärtat på att vara en gladare och mer sympatisk medmänniska. Jag har haft en ängels tålamod med diverse traffikanter, jag har undlåtit sura miner till galna galna cyklister och jag har slutat skrika fula ord inne i huvudet... Jag läste ju den där Törnblom och var som besatt av att göra jorden till ett bättre ställe. Det har verkligen gått skiiiiiitbra...fram tills nu. Jag menar naturligtvis inte att den begynnande helgen på något sätt skulle ha påverkat mig eller att den stundande helmåne (påskmåånen ni vet?) skulle ha skickat ngr vampyrsignaler i förväg. Jag har helt enkelt bara fått nog!!!!   Muaaaaaahhhaaaaaaaa, Ok, Inte så att jag skall återgå till den där sura, alldeles för självupptagna bruden på Göteborgs nattclubbar typ 92, inte heller hoppa på attityden som växte fram under diverse graviditer, PMS rubbningar eller något annat psykotiskt. Jag tänker bara sluta att vara en övertrevlig, skitglad smilfink!... (ok familjen, jag vet att ni inte fattar ett skit nu....smilfinken åker hemifrån i ottan och är trött på eftermiddagen...) Men i övriga läger så har hon sjungt som en tok och nu är minsann truddeluttandet slut!!!...
Människor som tror sig kunna med maktmissbruk ge några som helst goda råd till mig göres sig inte längre några besvär! som sagt inga mer truddelutter...

Alltså så började då det här jippot med att ngn eller några tågade ur ett land...Och så tjohoo hade det judiska folket  med hjälp av ngr killar, Farao, Mose och Aron kirrat en stor påskfest..
Men så samtidigt så gick den där jesus och dog.Tämligen dålig timing men eftersom de kristna inte var upptagna med att fira att Israels barn lämnat Egypten, så bestämde de för att även de högtidsförklara denna tid. Som tur var har samhället utvecklas åt det modernare hållet och eventuella moderata arbetskåta församlingar var ännu inte uppkommna. Inom kristna sällskap firade man nämligen från första början bara söndagen, och den är ju liksom redan ledig, så vilken tur att man valde att förlänga festen. Frågan var bara när högtiden skulle inträffa?
Efter många om och men kan man säga att bägge grupperna de judiska och de kristna tillsammans ungefär År 325 lyckades med hjälp av påskmånen avgöra  striden om påskhögtidens placering.

Så att när ni alla intar den första ägghalvan och tar en schnapps i helgen, glöm inte att kolla om påskmånen är där ute i mörkret...för är han inte det så borde nog det där kyrkomötet i Nicea köra en repris...Glad Påsk!

Vi skulle gå på madame Tussaud, vi skulle snurrat runt i London eye och utropat suckar av allt vackert som vi skulle sett, vi skulle åkt dubbeldeckare och prompt suttit på taket och frusit. Planerna var oändliga.....suck
När jag var 17år var jag i Paris och klättrade med en cigg i ena näven upp i halva eiffeltornet...jag var nästan vid Louvren och jag tror jag såg originalet av frihets gudinnan....suck..(Försökte i alla fall tuta i någon att jag sett Andy Warhol, men han var visst död...suck).
Vistelsen i London skulle främst vara kvalitets tid men i all stress att första gången besöka denna fantastiska huvudstad med alla sevärdheter tog den grå ekorren (alltså är inte ekorrar rödbruna???)och Mickel räv över. I stunden av ett ögonblick, i en grönskande engelsk trägård 3 mil från centrala London med all puls, dyker plötsligt Mickel räv upp med ett elegant hopp. HERREGUD! EN RÄV!!! Efter att ha befunnit mig i Europas coolaste huvudstad med löften att infria till min nyfikna dotter i bara två timmar.....suck.  Så har vi hitills åkt igenom Richmond Park (Henrik den IV forna trägård och jaktmark) och häpnat över alla vilda hjortar med magnifika kronor. Vi står nu och glor rätt på en livs levande räv som i sällskap med GRÅA ((??!!!) ekorrar skuttar runt och gör livet surt för alla engelsmän. Screw Madame Tussaud!

Våren hade klätt upp London i sina vackraste färger och de första april strålarna smekte med sin lena värme, mängden och olikheterna bland kulturer sprudlar och visst njuter man av att känna pulsen i en storstad. Väl i startfältet med min dotter hårt i hand försvann rädslan inför G20 möten, terrorister och bombhotade plan.Säkerheten tog över och vi tog oss runt i staden med tillit.