Mmmmm....marabou

Ok det är dags att komma ut ur garderoben. Dags att ta död på  min image. Visa vem jag verkligen är och kasta in handduken. En gång för alla.

Jag är camping Katja. Jag är jogging overallen identifierad och kan rabbla Hobby modeller likt ett mantra. Jag har bonus kort hos Husvagns Svensson och fullständigt älskar allt som är blommigt, smått, plysh och miniatyr.
För varje gång jag möter ngn från mitt ytligare liv, alltså det liv där Gucci, Prada, Marstrand och Båstad låter som MOI...För varje gång dess människor tror att jag skall semestra i Cannes ter sig husvagnssemestern likt en knytnäve.
En Fet smäll! 

Va!!! Har ni husvagn???? Alltså på en campingplats??? Ja inte fan hänger vi i luften i alla fall. Och inte kuskar vi runt heller. Vi står helt sonika still på samma plats hela sommaren. Och varje gång ngn ställer frågan så säljer jag in hela konceptet. Om och om igen. ( By the way systrarna Graaf campar)

På en camping händer det alltid något. ALLTID NÅGOT!!!

Idag regnade det spik tex, var annars känns det som om det regnar spik om inte på en camping!?? För där är man ju i alla fall ute och får frisk luft ( en av mina starkaste försäljningsargument) typ 80% av tiden.
I spikregnet dyker event marketing killarna med den nya super äckliga marabou chockladen upp, den där de stoppat hela sörjan med redan för söt chocklad full med FRUSNA jordgubbar!!! Vilken super idiotisk idé!
Men i vartfall så har eventbyrån skickat ut två blonda unga & mkt söta pojkar för att dela ut chocklad till oss stackars campare.

När jag likt en dyblöt skogskatt är på väg för att ta skydd i vårt förtält händer det.

Våra ögon möts och i en hundradels sekund, medans spikarna öser ner, kan jag läsa hans tankar. Och kanske han mina.

Han: Stackars henne, säkert träffat ngn alkis, som nu ligger med stor pösig mage i vagnen och sover, medans han tvingat ut henne i regnet för att hämta vatten. Eller vad fan gör hon här? Båstad har ju precis förlängt tennisveckan och skall ha tävling om vem som kan vaska champagne fortast... mu ha ha

Jag: Vilken jäkla tur att jag efter avslutad utbildning "Event marketing" valde att byta karriär, kan ju alldrig vara kul att dela ut chocklad till halv överviktiga overalltanter :)


Mmmmm... var sak har sin plats och tydligen så blev min i en husvagn.



Genernas mardröm

I mitt sökande efter min biologiska far, den där jag till slut hittade med lusekofta & en satans massa ungar, var ursprungsidén att söka efter mina gener.
Mitt jag, mina egenskaper, mitt inre samt en del  förklaringar på ev existensiella frågor....Jag ville hitta mig i hans saknad, hans sorg (av hans frånvaro )och i hans intresse att lära känna mig.
I stället fick jag lära känna honom. Bara honom. 

När vi möttes första och andra gången lurade jag mig själv med att se lyckan i en ny familj.
En ny samvaro med blodsliga band förenat med utrymme för nya känslor och kanske med en förhoppning om plåster på såren för en mycket saknad och tidigare älskad far. (Han som var där hela min barndom). 

Nu sitter sjörövar Fabbe på Filippinerna, ja alltså min biologiska far, eftersom han mår inte bra i 2000 talets regniga klimat , så packade han sin ryggsäck och drog. Hemma i Norge lämnade han sin fru, som tydligen mår så dåligt för att han åkt att hon nu sitter på sjukhus för människor med psykiska problem...
Självutlämnande blogg? Japp.

Jag har lite svårt för EGON nämligen. Jag försöker oavbrutet i livet påminna mig själv om att inte bara vara mig själv närmast. Så de där generna som jag hittade vill jag inte ha.

Så jag tycker att han borde knyta om säcken, packa om innehållet och hoppa på första bästa bananbåt hem. För att reda upp sörjan bakom sig. För att vara här för den som behöver honom. Vi var några stycken nämligen som gick miste om mycket tid. Då när vi var små. I glädjen av att ha funnit oss borde han ha lärt sig. Att det inte är bättre att fly utan att hellre illa fäkta..

Se hela bilden


Back to business..

Rent mentalt måste jag ladda samtliga hjärnceller redan nu. Jag skall tillbaka till jobbet på MÅNDAG. UAAAAHHH!
Semestern har lagt sig bakom mig fort, fortare FORTAST. Vad hände egentligen? Jag hade ju 4 veckor framför mig. Nu är det knappt en vecka kvar och jag finner det oerhört svårt att njuta av den eftersom jobb ångesten liksom kryper sig på...
Jag blir så där oerhört BÄBIS lik igen. Jag vill ha 10 veckor semester om året! Jag vill ha hela julen och kringliggande 2 veckor ledigt för ABSOLUT Livsnödvändig Sälen vistelse.
Sen vill jag befinna mig i Thailand på Bond Island ( den andra fina ön spydde ju Susan ner med bananpannkakor...muha ha ha ) Även där måste man vara minst två veckor.
Sedan kommer ju påsk och inte fasen hinner man måla ägg och åka till Blåkulla på bara 3 dagar. MINST 2 veckor till.
Alltså summa summarum: 16 veckors semester känns rimligt....

Då skulle inte ångesten lägga sig som ett pannband. Då skulle man kunna njuta av sommaren, vare sig den regnar bort eller ej. Man skulle kunna SKITA i om större delen av sina 4 veckor är gråa, trista och fullständigt värdelösa.

Bitter ? Moi?



Den lilla sjöjungfrun eller...



I det senaste nummret av mina favvis blaskor kunde tidningens sex& samlevnads rådgivare (alla tjej resp kvinno tidingar har en sån) vaaarmt rekommendera den nya dildosen "Delight". Förutom att den sägs hitta alla kvinnans G-punkter så lär den göra sig i bokhyllan också tack vare dess nytänkande design..öh...I vems hylla då? Skulle älska förklaringen när väl farmor kommer på besök.
Dessutom så är den laddningsbar (jippii) vilket innebär att barnens batterier numera får vara ifred.
Apropå barn så har ju det sexuella en tendens att bli bara huuur pinsamt som helst. Då min äldsta dotter redan tack vare internet  & övriga moderna kommunikationskanaler redan vet FÖR mycket, så är blommor och bin ngt vi hoppat över.
Min minsta däremot är fortfarande fundersam över hur bebisarna kommer från pappan till mamma. Vi är självklart glada så länge vi slipper att förtella...

I går såg jag och stora dottern en grym film vid namn "Boy A", i  slutet av filmen kommer minstingen och vill sitta i knät. Just då visas en  söndrig kondom på marken och frågan kommer såklart:
 -Mamma vad är det?
Och eftersom vi lever på 2000-talet svarar jag direkt.
-Det är en kondom.
Stora tjejen utbrister hysteriskt:
 -Men säg åtminstone att det är en ballong.
Fast lilltjejen är ju långt ifrån dum och svarar:
-Nu ljuger ni, vad är en kondom?
Jag:
-En sån man har på snoppen.
Hon:
-Jaha.
Sedan är det totalt tyst.
Så jag tänker om jag skall inhandla enligt tips från min tidning en "Delight" för ca 1200 kr (hur det priset nu går ihop med lågkonjuktur???), ställa den i hyllan för dess snygga design, så kanske jag alltid kan kalla den "lilla sjöjungfrun".

Torra raggningsrepliker...

Jag tänker var kontroversiellt bakis i min blogg idag. Jag tänker spy galla. Så för känsliga läsare: Do Not continue reading!

Fredag kväll i Götet, solen visar vara på allra hjärtans gött humör och förgyller stunden med ett glas rosé i ena handen och mascaran i andra. Alltid lika härligt förväntansfullt att göra stan. Solbrända ben, schysst urringning och snyggaste outfiten. No doubt. HOT! (ja , ja 40 års krisen är påtaglig).

Barnen är tryggt förvarade hos min älskade lillebror med familj, mannen tryggt förvar på jobbet. Lönen har precis rasat in på kontot och förutsättningarna för en lyckad afton är på max!

Vi startar, 8 kvinnor, på min absoluta favorit krog Kaleo med mycket rosé vin, mycket kryddig mat (chilin kom ut genom öronen till slut), & avslutar med väldigt smarrig Kaffe Karlsson.
Jag har inte träffat en del av dessa damer innan och njuter verkligen av att lyssna till deras storys.
En av dem lever med en "mads mikkelsen" liknande super duper sexig dansk, kusligt rik man och ägnar hela dagarna åt att renovera deras slott.
En annan arbetar som fd sexual upplysare och berättar att de ungdomar som besökt henne fått henne att rodna över dagens ungdomars sexliv.
Vi är kvinnor. Vi är i samma ålder. Vi är i samförstånd. Vi talar samma språk och skrattar med förståelse över varandras sexliv, åt de som inte har något sexliv och det  är mycket hjärtligt.

Incontro ropar och i den ljummna sommarkvällen tar mina extremt höga klackar (skoskaven är redan nu svårt smärtsam) mig & hela sällskapet längs södra vägen.

Jag tror att 85% av after workare, av sommarsgäster och av Incontros barhängande besökare har en relation. Är gifta eller har en sambo, dvs är upptagna.
Det luktar dock rovdjur i hela lokalen. Det utdelas heta blickar, återupprepade försök till heta blickar, kroppar som studsar emot varandra,  både villigt och ovilligt. Men främst av allt så utdelas fullt av torra raggningsrepliker!!!

Var är kreativiteten bland de 15% som faktiskt har officiell rätt att ragga? Var är gentlemannen som skall få kvinnan att känna sig som speciellt utvald och inte som ett liggunderlag?Varför nämner man sitt chefsskap i första 3 meningarna i en konversation? Och sedan glömmer att fråga vart Hon jobbar? Varför är det viktigt när man är klädd som en revisor att nämna att man kommer in på samtliga aveny krogar. FÖRE alla köer! Varför som fullvuxen man väljer man att knuffa tillbaka dubbelt så hårt...just på en liten dam...??   Det här är bara ett axplock. Jag skulle kunna skriva en hel djävla bok. Med just torra raggningsrepliker/försök...

Som tur var behöver jag inte bli raggad på och som tur var lärde mamma mig att inte prata med främmande män:)
Dessutom är det tur att man har med sig en stor skopa humor, en hel del svar på just torra raggningsrepliker samt förlovningsringen.



PS. ingen på bilden är vare sig sexterapeut eller ihop med Mads.. De fick av anonyma skäl ej vara med på bild:) D.S!


Scary movie...



Livet är riktigt kusligt & dagar som dessa när regnet bara öser ner blir man dödligt medveten. Minutvisaren har fastnat. Regnet har hakat upp sig & mitt humör är lika galet som Jack Nicholson i "The shining". Jag tror jag kan skrämma skiten ur precis vem som helst just nu. Charmigt..??? noop!!!

I ren tristess öppnar jag lådan med mitt forna liv, dvs de 37 åren , 9 månaderna & 24 dagarna som gått sedan jag såg livets ljus. Till min stora glädje inser jag att jag har hunnit med Galet mycket och framför allt haft sjuuukt mkt kul.  Vilket är allt annat än jag och min besökande kompis PMS har just nu.

Livet har verkligen bjudit på variationer i alla fall...
När  jag vid ca 8-9 års  (bild 1) ålder ser ut som jag redan då sett djupet i livets mening och deppat ihop för att mamma envisades med den Hysteriskt korta frisyren, & att jag 1993 ( kan vara bild 2) helt frivilligt hoppade av en galopperande häst. Fick 5 inre blödningar i hjärnan och såg ut som jag gått en rond med Tyson.
När jag blev medbjuden på kadettbal i Linköping, med betald klänning och hotellrum inser att min kavaljer var mer påtänd än Bob Marley på sin tid. Eller första åren på restaurang på tidigt 90 -tal då man tyckte man var asball och inser nu när man ser foton, att asball tydligen innebar snickarbrallor... YEAH ...
Eller när man var gravid med andra barnet i Turkiet och hormonerna påförde ett humör som fick övriga familjen att fly låååångt bort. Detta är det enda kortet taget där jag ler, under 9 månader....Ha ha

Föreställde mig nu med stundande ålderskris att mitt lik kanske kommer att se ut ungefär så här  (bild 6)och undrar samtidigt hur hög räntan är på botoxsalonger.??

Skiiiit Väääääder...

Ok att blogga om väder är inte supersexigt. Men det är inte svensk sommar heller. Sedan min sk semester började har himmelen obevekligen hystat regndroppar vart jag än vänt mig.
Ja, ja kärringvarningen lyser om mig, men jag bryr mig inte för jag tänker helhjärtat ägna mig åt att vara väder pessimist. Som en Örebroare ungefär ( gnällbältet) : Fint väder!  Ha ha idag ja... Uppehåll, iallafall varmt, ljust och grönt hjälper inte längre. Pohlman och hans vänner har lyckats med att väcka den björn som sover och det finns ingen återvändo.
Jag har städat vartenda vrå hemma & tom mina trosor ligger likt pix böcker i lådorna. Dammråttorna har sedan länge lämnat oss och bor nu på hemlig ort. Kungsmässan, Frölunda torg och samtliga outlet är redan besökta och semesterkassan snart tom. Skit trött på facebook & alla andra stressande forum främst där samtliga måste vräka ur sig hur soligt det är överallt. För det är det minsann inte här. Någonting.

Det som får mig att bli på gott humör är i alla fall det här;

Bloggkonkurrens.

Min man läser inte min blogg. Det gör mig förbannad. Argumenten för att inte läsa dem säger han är att: Vi kan väl lika gärna prata..berätta vad du skriver om. STORT fett NEJ. Blir super barnslig. Vägrar att berätta och fräser; tänk att den man jag släpat runt på i snart 15 år nu VÄGRAR att läsa min blogg.

Ha  ha , lite på lyset svarar jag att jag minsann har andra läsare. Som också är män. Faktiskt.
MIn kreativa ådra bor i den här bloggen, mitt innersta utrymme för tankar som får vandra fritt har sin spelyta här. Och så skall man försöka översätta detta med prat. FNYS! BIG NO NO.

Nu har min äldsta dotter utmanat honom. Sin pappa. Genom att skapa en blogg. Jag kommer läsa och bevaka varje litet ord. Känner mig lite stolt. Tom med så stolt att jag snor hennes bakkgrund. För att höra ihop liksom.

Funderar på att verkligen satsa stort på bloggen och kanske få med ngr sponsorer.Ta fram brunett-bolla och tjäna lika mkt pengar som blondin-bella. Ha ha...Gissa vem som inte blir bjuden på fin restaurang då...:)
Här kommer adressen och en bild på Julia (dotter höger) med go kompis Amanda (vänster).

http://www.juliafidelie.devote.se/


Färgexplosion...

[image-upload-312-748306.jpg]

Så här färgsprakande glad skulle jag gärna representera livet. Jämt!

Sangrian på Grill del Mundo, bjöd upp till dans igår kväll.
MIna kära, unga/gamla kollegor från tiden som säljare på Scan mötte upp för en mycket trevlig afton i Göteborg.
Det är så kul att plocka upp där man lämnade av.
Kreativa och intressanta diskussioner följdes av såååå kuliga minnen från arbetsplatsen i Gamlestaden som låååångt ifrån enbart handlade om körv. Tyvärr kunde inte alla vara med. Men vi som var med. Vi var verkligen med.
Sangria på Rosé vilken grym idé.

Vandringen upp över The avenue ledde till förståelsen att Göteborg just nu är bebott av en hemskans massa turister och att urgöteborgaren förmodligen befinner sig på franska rivieran.
Vi tog oss i alla fall till Kaleo, där man mår bra hur man än gör.
Trevligaste personalen sedan jag slutade på krogen. HA HA

Det är så skönt att göra ngt annat. Tvätten var ju ändå hängd. Barnen ändå glada. Pannbiffen var ju ändå stekt. Hunden rastad. Och jag fick ändå bli en färgexplosion!

Jag vill tacka min inre röst & mina bröst!

Jag är så lyckligt lottad att jag har en inre röst som bor inom mig. Den dyker upp likt gubben i lådan varje gång jag verkar vara på väg att fatta ett felaktigt beslut. Den rösten har flyttat in i mig som vuxen och fanns ALDRIG där när jag var yngre.

Jag är en drama queen och trivs med det. Jag tycker om när livet erbjuder berg  och dalbanor i form av överraskande känslor. Jag trivs med att inte ha kontroll över den fantasi som ibland styr hela mitt känsloliv. Fast ibland skenar jag iväg och glömmer precis allt som är verkligt och då helt plötsligt hör jag denna Inre röst liksom tjoandes inifrån: HO HO vad fan håller du på med ? skriker den... Jag ser förstås ut som en fågelholk, men väljer i alla fall att stanna upp och lyssna på vad den har att säga. Rösten talar med förnuftiga, välmenande, moraliska och ibland lite sura ord om att DU är en galen kvinna, Katja! Du har inte fattat ett skit! osv... den kan hålla på och mala en stund... och visst ibland är den lite tjatig.

Men för det mesta så har den rätt och när jag inser det infinner sig alltid ett lyckorus. Jag har på så sätt lärt mig att vara tacksam för att jag ibland lever i det blå, njuter av det, men sedan vaknar upp och landar mjukt. Utan någon skada skedd!
Jag är också the forgiving kind, som aldrig orkar sura och som ALLTID glömmer en oförätt. Så alla som tror att jag är en surkärring. Glöm det! Ni är förlåtna allihopa.

Jag tänker dock drömma vidare, om sockervadd, romantiska möten, sagolika semestrar och evig lycka. Jag tänker vara nöjd med mina beslut, så länge de ordnar sig i slutet. Och jag tänker även tacka min inre röst som alltid manar på och medans jag ändå håller på tackar jag mina bröst också som är förbannat snygga för att ha hängt med i 37,5 år.:)


Uttråkning - ny folksjukdom

Tråkigt - Tråkigare - Tråkigast!

Hur uttråkade har vi blivit egentligen? Har svenskarna själva framkallat en ny folksjukdom i form av ren och skär uttråkning?
Jag hävdar att när jag var barn, då lekte jag. Jag hoppade twist, kastade kråka, spelade ruta och hade hela benen fulla med skrubbsår. Ingen av mina mjölktänder trillade ur av sig själva. Jag lekte bort dem.
Vi var stora gäng som i organiserade grupper lekte "röda vita rosen" . Skogen var en naturlig plats för oss och smutsen rann av en på kvällen.
Den generation av ungdomar som nu ser vuxenvärldens ljus, de är långt ifrån färdigsprungna. De är rastlösa själar som behöver bot. Bot från aktiviteter som droger, skönhetsingrepp och vacumförpackade tillstånd.

De fritidsgårdar där vi hängde som tonåringar är borta och har ersatts av INGENTING! Samlingsplatserna är ställen där ungdomar absolut inte borde vara efter en viss tid på kvällen. Långt borta från alla vuxna och utom synhåll för ansvar.
Hembränt är inte längre något farligt och uttråkade ungdomar använder GHB istället.

Teknikens under har tagit över 2000-talet och samtliga födda efter 1980 har fått vara med om den största utvecklingen sedan bilen  & sedan astronauterna reste till månen.
Alltså jag hade faktiskt maskinskrivning på gymnasiet!! Snacka om föråldrad stenåldersteknik. I dag skriver min 6 åring tangent bordssnabbare än jag och kan redan en del kort kommandon.
Den förlorade IT generationen, 40-50 talisterna får kämpa på bäst de kan, men har fortsatt möjlighet att leva på den hårt arbetande livsstilen. När mammorna var hemma utvecklade de männen  den grund av många stora företag som finns idag. Utan Datorer, minsann. (ja ja ngr kvinnor fixade väl ett och annat företag också)
Men så har vi då den nyaste generationen - de som likt mina barn - aldrig har något att göra! Alltså förutom när Nintendo DS är fullladdat, den bärbara datorns trådlösa inte går långsamt, när DVD filmerna är nyast och alla sladdar finns med.

Mitt flickrum var uppbyggt av barbie hem, sängar, kök, stall och diverse påhittade lösningar av möbler. Jag drömde genom mina barbies om prinsar på vita hästar och fulländade fantasierna med Ken dockan.

Mina flickors rum är förvringsutrymmen av alltför nya och skinande leksaker. LEKA är inget alternativ & de behöver ofta mig mig, sin pappa eller ngn annan för att plocka fram sin kreativitet.
De är uttråkade, vilket gör mig uttråkad och undrar vad man skall hitta på ?


Jag kommer att minnas Pippi tills den dagen jag dör...

Att gå på en begravning för en liten människa är DET utan undantag värsta jag gjort i hela mitt liv.
Jag har begravt min egen pappa, min svärmor och min nära väns lillebror.
Det gör att jag vet att begravningar är oerhört tunga. Den erfarenheten försökte jag packa med mig till Visby för att vara med på Amandas ( 3 år)  begravning.
Det hjälpte inte. Jag var inte mentalt förberedd alls. 

I  en liten & mycket vacker kyrka på ett  soligt Gotland , stod en liten kista.
En liten kista smyckad med rosa & vita  blomster arrangemang.
Runt kistan bilder på Amanda.
Amandas 3 år i livet till cancern kom och tog henne.
Bilder på en levande, nyfiken, envis, viljestark och älskad dotter till en mamma och pappa.
Och så många andra.
Prästens ord, mjuka och lugna är talande och lindrande.
Fast Gud han var inte med oss.
Inte enligt mig. Då hade Amanda funnits hos oss.

Sov du lilla videung, mitt och allas hjärta brister.
Jag ser ryggen på föräldrarna som liksom faller ihop av sorg.
Det är så tungt så oerhört smärtfyllt att tårarna ganska snart tar slut för att
istället knyta en stor knut i magen och ger kroppen en maktlös position.

Efter en vacker cermoni, efter ett avsked med vacker barnmusik och välsignelser.
Då skall Amanda vidare till hennes plats för vila.
Pappan lyfter tillsammans med tre andra män den lilla kistan för att ta henne dit.
Den blicken, den smärtan och de stegen skall ingen förälder nånsin behöva ta.

På Visby kyrkogård skall gravsättningen ske och bilfärden dit ger ny styrka.
En vacker plats fylld av grönska och färgfylld blomsterprakt,
Ett ställe dit  mamma och pappa endast kan gå för att vara med sin dotter.
Är i alla fall vacker.

Till vacker trumpet tar vi ett sista avsked av Amanda 3 år.
Till tonerna av " Här kommer Pippi Långstrump".
Amanda var en Pippi, en kämpe utan dess slag.
Den resa hon gjorde under sin sjukdom är mer än vad
något litet barn skall behöva uthärda.

Jag kommer att minnas Lilla Pippi tills den dagen jag dör.



No wonder what??

Efter att i många år fascinerats av diverse storbystade blondiner, har jag född  very brunettish, försökt att lösa mysteriet bakom den åtråvärda hårfärgen. Marilyn Monroe , Inte bara  tidigare Norma jean, utan även tidigare brunett slog först igenom då hon lät väteperioxiden ta överhanden och blev blondin med hela världen.
"Hon är fenomenet som aldrig upphör att fascinera" (säger herr tidningen Café).  I samma tidning visas bilder på Sveriges 10 mesta ljushuven.Most Wanted!
Silverstedt, Rosing, Graafarna och slutligen allas vår Gynning är samtliga blondiner som slagit knock på svenska folket.
Jag måste erkänna, JAG glor mest!!  Förvisso får kvinnor som väljer att facsinera med förföriskt blonda svall oftast arbeta desto hårdare för sin rätt att ha en åsikt, men får desto snabbare uppmärksamheten för att få lov att uttrycka den offentligt. Money talks och blondinen är en affärside som funkar. Vems årslön är att jämföra med vår Borlänge Vickan som genom att agera "superduper" korkad blondin strutsar runt på stora yachter med diverse halvläbbiga, rika gubbsluskar? Ok, hands up.. jag  är inte super sugen på den lilla håriga gubbe hon släpar runt på mellan benen, men min projektledar lön räcker ibland inte ens till Skara sommarland.
En vän till mig köpte nyligen en litografi av Carolina Gynning i egen hög person. I Torekov bjöd hon upp till skånsk dans på ett litet galleri & sålde slut samtliga av sina verk. Impressive! Japp, såklart. Carolina vandrade sin väg genom träsket i Big brother, sexade med kuslig fransman och blev ett med hela svenska folket och TV 4. Bra jobbat kan man ju tycka. Jag var tvungen och läsa hennes blogg och se om denna hjärtliga, folkliga och gråtmilda supersnygga blondinska verkligen levde upp till sin roll som föremål för min fascination.
 Med tre melonbitar till frukost, knaprandes på lugnande piller, iförd en look som ser ut som hon bara ger avsugningar hela dagarna,är Carolina lika mycket dum blondin som historierna om dem lovar....PUNKT !
Sorry, jag var bara tvungen..
Ha ha var bara tvungen och testa i photoshop...Hjääälp!


Spotify, Schnapps, Svenska kräftor...sssssvensk sommar!



När den första veckan av total avkopplingschock har lagt sig, myrorna slutat krypa och samtliga städ projekt avklarade då kan man faktiskt börja njuta. Det är som om man måste pricka av en "to do lista" för att verkligen vara berättigad att ha semester. Min nya kombo av trevlig tillställning heter i alla fall delvis spotify, då jag insett att musikens effekter från var dag skiljer sig åtskilligt mycket. Att hämningslöst kunna välja och vraka bland ALL musik ger en frihet och tillför så mycket känslor. Att städa till gammal Wham, dricka kaffe med Cat Stevens, starta matlagningen med ljuva toner från Pavarotti med friends (Bon Jovi & Pavarotti...Grymt)...Att med nära och kära vänner debattera sex, äta kräftor och ha musik Quiz...är tokroligt! Man hittar små pärlor från svunna tider, all musik har ngt att ge vilket gör att jag gillar spotify MUCHO!
Tillsammans med schnapps & svensk sommar kommer gamla låtar med Styx, INXS & Def Lepard verkligen till sin rätt.

http://www.spotify.com/en/products/free/

Jag vill, jag vill, jag vill

I egenskap av att vara vuxen finns det fortfarande saker jag bara vill göra, men antingen inte kan eller får. Frustrerande då jag trodde att det var det vuxenlivet handlade om. Visst har vi alla tänkt att när jag blir stor skall jag.. osv,,, MEN livet som liten är nog egentligen mer befriande än vad man då förstod. Att inte få äta godis mitt i veckan känns ju som ett
I-landsbekymmer i jämförelse. För att ställa sig på kö tillsammans med alla andra gnälliga vuxna så har jag en låååång lista på vad jag vill och som uppenbarligen verkar vara väldigt svåra att uppnå.
Skall jag skicka en lista till Tomten? Eller räcker det med att jag slänger en tand i ett glas så kanske tandfen kommer och uppfyller mina önskningar?
I denna vuxenvärld får man istället lära sig att tygla sina känslor, att ananlysera situationer, att göra utvärderingar och man förväntas ta vuxna beslut därefter. Moraliska och förnuftiga beslut dessutom.. !!! MUAAAAAHHH Boring !

Så när jag inte får som jag vill får jag en deja vú och återgår till när jag inte fick vara ute senare än kl 9 på kvällen när jag var typ 7 år. Jag blir GALEN!  Jag själv i en treårs version liksom. Jäkligt barnslig!

När jag inser att det är jag och blir genom andra påmind om  vad det innebär att vara Ego, då skäms jag. Svansen mellan benen. För hur det nu än är så kan ju för mycket vilja skada så många andra än vad det gynnar en själv.

Is it worth it?


Shop til you drop...

Efter besök av Familjen Korvas så fanns ett outtalat löfte som hängde likt tung dimma i luften. ULLARED! I ett litet svagt ögonblick, dvs om det skulle regna lovade jag äldsta dottern ett besök på Gekås.Små små droppar rann längs med kinden. Time to go! Nog för att jag är shopalcoholic, men efter en kväll i goa vänners lag och hjärnan påmminer om en tvättsvamp..då är inte Gekås the place to be om man säger så.

Om man knör in så många människor man någonsin kan på en förhållande vis stor yta, sätter varsin kundvagn i händerna och intalar dem att de måste hålla vagnarna för det gäller livet. Man påtalar att jorden inom 24 timmar går under och att de måste ransonera för ett år framåt. Först då börjar man närma sig känslan innanför Gekås dörrar. Maniskt & obehagligt. 
Som tur var säljer de soft nougat i mängder
   
som typ är det godaste godis jag vet.
Verkar funka på både baksmälla och folk fobier.
  När man kommit över doften av alla människor, lärt sig taktiken för att komma framåt och orienterat sig rent mentalt då hittar man i alla fall lite tränings kläder, en hel del bra att ha saker och lyckas komma lindrigt undan med 1 timmes visit.  Glada barn och en mindre plånbok.

Man känner sig lite som en seriefigur vilket just nu är min favorit på Ericsson mobiltelefon. Fota och bli en seriefigur. AS coolt!


Ömsom vin ömsom vatten....

Under tiden medans jag joggar ( det där midsommarloppet närmar sig sjuuuukt fort) försöker jag fundera på vilket ordspråk som passar bäst in på mig och människor i min närhet. Finns ju finurliga typer som vid de alla mest konstiga tidpunkter i livet alltid har ett ess i skjortärmen, eller ett känt citat. De kan världsvant återberätta filmer eller slänger sig vant med filmkommentarer. Jag kan sällan INTE ENS berätta en roliga historia då själva poängen oftast glömts bort...Jag kan dock oftast briljera med storys från min egen karriär,  & då är ju risken oftast mindre att man glömmer poängen, men desto större att ngn som hör kanske känner objektet. Det har hänt då Göteborg är mindre än minst. 
 "Den som ropar högst har mest att dölja". Man kan ju undra hur ett ordspråk blir ett ordspråk och vem som bestämmer det? Jag skulle gärna mynta ett par i såfall. Min mun går som en "labbarumpa" har jag en gång fått höra från en mycket vitsig & kreativ person( blev sedemera mkt känd Copy)...Tror inte jag hade hört det ordet innan, men använder det flitigt nu och ser många som ler...

Jag tycker ändå och faller till sist för "Ömsom vin ömsom vatten" ...känns som en bra beskrivning av min semester..
Lite träning, lite vin, lite grining och lite glad...En go blandning till sist...


Shopping läker alla sår...

Vad är det med kvinnor och shopping? När första litet sketet (skitigt på Göteborgska) moln skymmer vårt klot vallfärdas kvinnor in till närmsta shoppingcentrum. I släp hänger en eller flera antingen väninnor, uttråkade ungar eller svettiga män.I Juli månad tvingas dessutom alla butiker att fullständigt vräka ut sommarkläderna då höstens mode redan står i lådor i förråden. Julpyntet skall ju snart upp och därför kostar allt minst 70 % mindre nu fast ändå med minst 100% påslag på inköp. Härligt blåst man blir!!

Men oavsett så är det nog stört omöjligt att gå på stan bland alla affärer utan att komma på att det saknas nåt...Känslan kan bli så total att man plötsligt tror att man inte äger en ENDA bikini (tex)..Så när den där bikinin hänger mitt framförnäsan och liksom skriker KOM OCH TA MIG!!!

Då hörs inte varken griniga ungar eller missunsamma väninnor MEN  framför ALLT inte matematiska män!
Chocken över att i troslådan (har väl alla en) hitta 4-5 olika bikinis varav en har prislappen kvar, DEN ÄR TOTAL ! What?!

Jag mår Förträffligt bra när jag får shoppa. Det fyller mitt endorfinförråd till bredden och jag är beredd att säga att shopping läker alla sår....( Nu skenar ytligheten iväg ett tag och brunett bolla har tagit över bloggen)


Fast tyvärr bara för en liten kort jä.. sekund :(


(Som ett par tvättäkta MC boots (H Davidsson) som kommer att få ett par brunbrända ben tillsammans med en romantisk klänning bli outfitten  TO DIE FOR)
Tradera...What else...?

Summer Luvin...

Jag minns fortfarande hur sommarförälskelserna på 80 -talet slog ner som blixt på klar himmel. Minnen från när man påstod sig vara så kär i ngn att man kunde dö. När varje liten stund över ägnades åt att känna, känna och känna. Som tur var kommunicerade vi annorlunda på den tiden och det bästa sättet att veta vad man kände var endast genom att ses. Vi var förvisso väldigt kära , väldigt många gånger och sommar romanserna överlappade varandra. Att vara kär i solen, i sanden, på stranden med blå himmel är så Myyyyycket enklare. Så varmt och skönt. Så obekymmrat! Sommarbrisen som det lallas om i en och annan ballad verkligen smeker kärleken medvinds. Som vi älskar. Överallt och ingen stans. Salta tungor och grusiga underkläder. Hur mysigt som helst.

Det är ngt visst med summer luving...När man är Ung!

Att påbörja semester ihop med sin familj är ju inte lika kittlande även om ALL kärlek verkligen tillägnas just dem. Nu har man september-mars bakom sig tunga vinter och höstmåndader inrutade med rutiner och vardag..Var sin spelare har sin plats och finner sig villkorslöst i att låta romantiken vila i bakgrunden.

NU SKALL DEN ÅTERUPPLIVAS & CHOCKEN ÄR TOTAL! För hellt plötsligt är man tillsammans HELA tiden. Man själv och den där mannen man knappt sett ryggen på i ottan. Det är naturligtvis med glímten i ögat som jag utan ABSOLUT minsta tillstymmelse till NGN JÄÄÄÄ...IRRITATION konstaterar att det inte finns ett enda orosmoln på vår himmel.
Så fort vi bara lär oss våra nya rutiner. Dvs att gå på varandra HELA SOMMAREN!


Hela Sverige är nakna..

När hettan ligger över Svedala som ett tjockt täcke, tvingas vi alla ner till packade badstränder för att söka svalka. Iförda mer eller mindre obefintliga tyglappar springer vi omkring på en yta av ca 1000 m2...Vi är ju alla olika formade och därefter sitter ju dessa tyglappar därefter.
Det härliga borde ju vara att de som inte är formade efter tyglapparna verkligen hittat sig själva och bryr sig föga om det faktum att ca 70% av kroppen befinner sig i frihet.
 Nyligen kom ngn förunderlig grupp med kvinnor på att vi MÅSTE få bada topless i inomhus simhallar. Ok, Alltså när jag var 17 vill jag minnas att jag med fast byst sprang runt på diverse badstränder. Men det är ju snart ett helt decennium sedan. Faktiskt osäker på om det som skall vara en del av kvinnans sensuella läggning hör hemma helt blottade i ett badhus??

Mina bröst  kommer inte vara det i alla fall! Lika lite som jag vill se ett par hoppande pungkulor!

Nåväl, det som verkligen förundrar är hur det hela tiden ändras och att de sjukliga idealen styr över mycket men att de skrämmande siffrorna som påbevisar att vi svenskar är  sjukligt överviktíga (även barn) verkligen syns på stranden. Och  trots ökande sexbrott så skall vi, visa upp ännu mer...Undrar hur en rättegång låter efter en våldtäkt då mannen hävdar att kvinnan ville för att bröstvårtorna var styva och nakna?




Som små gyllene korn..

Små små små korn rinner mellan tårna, små gyllene ting som söker sin väg. Dovt ljud från tumlande hav får den blå himmelen att se övernaturlig  ut. Fötterna vidrör marken lätta som fjun och sanden känns nära. SEMESTER!!! 

När skrivbordet såg tömt ut efter en halvt hysteriskt stressig avslutning på jobbet inför 4 veckors ledighet skall jag nu lära mig andas igen. Jag skall lämna mina projekt bakom mig för att bli ett med NATUREN? HUR DÅ?

I min skalle i bilen mot familjen och mot Sherwoodskogen om ni så vill. Där på E6:an dunkar huvudet fullt med frågor som rör företagets absoluta affärshemligheter!!! ´What the fuuuuuuuuuuu??? När sanden strilar mellan tårna kan det väl inte vara meningen att jag skall undra över en faktura? eller en budget som kanske spricker?


Äh jag får borra ner arslet djupare i den mjuka Hallands stranden och låta måsarna som cirklar ovanför med sitt skriande ta död på prestationsångesten. Låta kroppen sjunka in i lugnet och sanden.

Bland små gyllene korn....


Det bidde ingen bal på slottet...

Budgivarna till drömhuset visade ingen barmhärtighet..När vi små dealare i startgroparna valde att bjuda lugnt och sansat så valde de att lysa med sin frånvaro. Totally! Så precis när vi börjat tro att vi kunde ro hem affären, börjat svettas och räkna på lagfart så höjdes budet med 100 000...woops totalt petad! Inga mer hus i den prisklassen!

Nerverna hamnar lätt på utsidan när pulsen går upp till 350/min..Att buda på egen hand med familjen i havet längs Hallands kust är ju heller inte att föredra. Fick bli en lugn afton med ett samtal till min kollega, som just förlorat sin lilla flicka. Kan ju ta fokus från vilket I landsproblem som helst. Tårarna tog aldrig slut.


För att åter få normal andning och se livets ljusa sidor hittade jag bilder från den gångna helgens underbart roliga fest... Hemma hos MOI med goa vänner.


RSS 2.0